Italien: Kalabrien
Helt enkelt magnifik: landskapet nära Belvedere med sina olivträd, vinstockar och pittoreska byar
Om de italienska regionerna var en stor familj, skulle Calabria spela rollbarnssatsens roll på kattbordet från de vuxna. Med ett vackert, smutsigt ansikte och slitna kläder får man inte äta intill den odlade Toscana och den förgäves Veneto.
"Kalabrien? Tio dagar du vill åka dit?", Vi hade redan frågat den romerska förvaltaren i planet överraskad. "È un po terzo mondo, nej?" Det är lite av en tredje värld där nere, eller hur? Allt i guideboken låter som en upptäcktsresa - efter mycket äventyr och lite komfort. Endast var tredje man har ett jobb på den italienska startspetsen. "O invandrare, o brigante", säg Kalabresen: Endera emigrera (sedan 1970, 3,5 miljoner människor lämnade regionen) eller Mafioso blev, det här är perspektiv. De som bor och inte hanterar organiserad brottslighet lever av några apelsinträd. Eller fisket.
Tysta dagar i den djupa söder: däckstol på en fiskebåt i hamnen i Bagnara Calabra
I vår Fiat vi rockar upp de branta gatorna i Bagnara i nordlig riktning: genom bågar, där murgröna går ner till vägen, förbi Madonna-statyer, till barn som slänger oss kysshänder. Vi är uppenbarligen de enda turisterna från utlandet som vågar så långt söderut. 450 meter uppför serpentinerna, innan vi kör på motorväg A3. På medianen växer mörkröd oleander som en vägg av blommor. Ingen motorväg, en aveny är det, en bortglömd boulevard i evig siesta. 90 procent av Kalabrien är bergigt, klipporna stiger ofta till stränderna, men den italienska båten är så smal här att även inlandet är aldrig mer än 50 kilometer från vattnet.
Kalabriska Karibien - det är vad italienarna kallar kustremsan mellan Bagnara Calabra och Lamezia Terme. Utsikten från kustvägen är som en titt i en resekatalog. Bara att färgerna är riktiga och havet är så rent att den italienska miljöorganisationen Lega Ambiente regelbundet utmärkelser med avseende på vattenkvaliteten.
Stranden i Bagnara Calabra - Kalabriska Karibien kallar den italienska kusten
Den enda platsen som verkligen utvecklats för turism kallas Tropea. Det sägs hittills från den tid då grekerna byggde tempel och teatrar för vilka det inte fanns utrymme på Peleponerna. För mycket, för vacker, så pittoresk att det verkar ostlikt, vid något tillfälle slutar vi ta bilder. Det var inte förrän på 1960-talet som det blev kul att tillbringa en semester på kusten. Innan det fanns malaria, inga hotell, inte ens riktiga vägar. Från Medelhavet till Kalabriska Alperna. Efter fyra timmars körning mot Parco Nazionale della Calabria blir det kallt i bilen. Fjällen är trädbevuxen med smala tallar, ingen bil kommer att träffas. Röda och vita tecken på trädstammen varnar pochers. Villagio Mancuso är en uppgörelse av svartvita bindingsverk, alla täckta med ett tjockt lager av tallålar. Också vår "fairy park", hotellet "Parco delle Fate". Ett 200-bädds hus från 1930-talet, med mörkt träpanel och tjocka mattor. "Regissören Luchino Visconti, Sophia Loren, Baronerna i Sicilien och Pope Pius XII var regelbundet våra gäster", säger servitören Frederico och sätter en ljushållare på bordet - det enda ljuset i matsalen. Att märka att han inte gillar att sova i det dystra hotellet, går Frederico hem med bil efter måltiden. Oroliga rullar vi i sängarna på natten.
Från bergsbyen Civita har vi svettat en konkret väg i en halvtimme, och sedan kom ner ett grusfält. Och nu står vi i vördnad med respekt. "En av Europas vackraste gorgar" hade guiden lovat. Giuglio, den romerska ekologiska ägaren, som vi träffade sin flickvän på nedstigningen till Raganello-slottet, sammanfattar det med ett enda ord: Paradiso. Tydligt dricksvatten, där vi ser öring och ljusgrå stenar. Klipporna stiger orange, gulgul och skiffergrå, övervuxna med oleander. Till höger faller ett vattenfall, en spray där Giuglio står med utsträckta armar. Eller är det Nymph Grotto 80 kilometer längre norrut? Grekerna bebodde området kring Sibari för 2800 år sedan. Först saknade de allt som de visste från sitt hemland utanför havet: nöje, lyx, avkoppling. Och så byggde invånarna i den kommersiella staden sin egen skönhetssalong i det kale, vilda landskapet i Kalabrien: "Grotta delle Ninfe".
"Vad kan man tjäna här för pengar!" Säger Walter Olivati, 43, affärsman från Milano. Som en staty som har kommit till liv står han bredvid oss i spegeln. "Kalabrien saknar infrastrukturen.Landskapet? Fantastiskt. Naturen? Opåverkad. Maten? Utmärkt även enligt Milanos standarder. "Olivati ser seriöst ut från sin gröngrå mask." Men annars saknas allt. "En utväg skulle behöva bygga här, bättre vägar, kanske en annan flygplats, muses Signor Olivati, höja priserna och tjäna riktiga pengar Är det kvällssolen, den avkopplande lera eller den andra ölen som han dricker med oss vid svampfjäderns kant? Under alla omständigheter är Walter Olivatis entreprenörsanda plötsligt mild: "Eller lämnar vi allt som det är. "Signore Olivati blinkar - och tar en paus från konst." Och berätta inte för någon att det finns denna plats. "
Reseinfo Calabria
RESA Alitalia flyger till exempel från Frankfurt till Lamezia Terme från 255 euro. Charterflyg från Aero Lloyd, LTU och Thomas Cook (Condor) från alla större tyska flygplatser till Lamezia Terme från 269 euro.
HOTELL Grand Hotel San Michele: Det mest eleganta hotellet i Kalabrien - en vacker herrgård på västkusten (8? 9 loc Bosco, Cetraro, tfn 09 82/910 12, fax 914 30,).
Hotel Murat: enkelt hotell i den gamla staden Pizzo, inramad av barer och glassbarer. Tio minuters promenad till sandstranden; (Piazza Repubblica 41, Pizzo, Tel 09 63/53 42 01, Fax 53 44 69).
Le Roccette San Leonardo: Semesteranläggning inte långt från gamla stan byggd på klipporna i Tropea, och en av de bästa stränderna i södra Italien. Små bungalows i en park; Lägenheter för fyra personer (Via Mare Piccolo, Tropea, Tel 09 63/618 69, Fax 612 13).
RESTAURANTER OCH BARS Da Cecè: Tropeas bästa pasta restaurang. Tabeller på piazzaen, speciellt bra spaghetti med röda lökar eller stekt kucchiniblommor (Largo Toraldo Grimaldi, Tropea, telefon 09 63/60 32 19).
En casa janca: Rita Callipo lagar fyra-, fem- eller sex-rätters menyer, rustika specialiteter, några av grönsakerna själva. Också plats för 80 euro inklusive halvpension (Riviera Prangi, Pizzo, Tel 096 32/643 64).
La Locanda di Zio Rocco: enkel gata restaurang med vita plastbord, men maten (pasta från 4 euro) är utmärkt och nästan alltid med stora mängder fräscha paprikor förberedda (Largo San Biagio, Diamante, Tel 03 68/749 84 98).
Bar Dante: Här har chokladglass specialiteten "Tartufo" uppfunnits, per portion 4 euro (Piazza della Repubblica 38, Pizzo, Tel 09 63/53 41 50).
INFO Italienska Turistbyrån Enit, Kaiserstraße 65, 60329 Frankfurt, Tel. 069/23 74 34, Fax 23 28 94. På Internet på www.enit.it.
