Redan igen till röntgen?
I genomsnitt 18 gånger om året går tyskarna till doktorn. Inte sällan resulterar det i en hänvisning till radiologen, röntgenstrålar eller CT. Alltför ofta i jämförelse med andra länder finner man Federal Office for Radiation Protection. Den största delen av vår strålningsexponering från så kallade "civilisationskällor" kommer från läkarnas praktik och kliniker.
Naturligtvis kan moderna bildtekniker vara en välsignelse om de används klokt. Och statistiskt sett ökar strålningsexponeringen från röntgenundersökningar endast minimalt cancerrisken. Men problemet är: det finns ingen säker tröskel. Även en mycket liten dos kan degenerera en enda cell, vilket så småningom orsakar cancer.
Även konventionella röntgenundersökningar används mindre ofta än tidigare. Men antalet beräknade tomografi-skanningar, vilket medför en särskilt stor strålningstakt, har mer än fördubblats under de senaste 15 åren.
I alla fall måste läkare balansera risken för strålningsexponering med fördelarna med en potentiell diagnos - men vi ska själva göra detsamma. Se också till att röntgenstrålar inte dupliceras och tredubbla bara för att en läkare inte känner till den andra eller inte har bilderna till hands.
Vad kan metoderna för utredning och hur stressande är de?
Konventionell röntgen
Den klassiska röntgenbilden är alltid bra om det undersökta organet sänder eller "svaler" röntgen mycket mer än de närliggande vävnaderna eller organen.
Därför kan man särskilt bra ben förändras, t.ex. Erkänna raster. Du kan också se ganska bra om allt är okej i lungorna, eftersom luften i lungorna är en bra kontrast till miljön.
Förändringar i "mjuka delar", t.ex. i musklerna eller i levern, å andra sidan är det svårt att känna igen. Strålningsexponeringen är nästan alltid mycket låg.
CT (computertomografi)
I CT är kroppen röntgenad i skikt en till fem millimeter tjock. Som ett resultat är det färre överlagringar än när röntgen tränger igenom hela kroppen på en gång, kan du tydligt se mer detaljer på bilderna. Men eftersom en hel serie bilder är skott är strålningsexponeringen 100 till 500 gånger högre än med konventionella röntgenstrålar.
CT används därför huvudsakligen för allvarliga problem, t.ex. olycksoffer med många skador, misstänkt hjärnblödning eller en tumör. Tumörer blir synliga från en storlek av cirka fem millimeter. Benförändringar är lätta att se, med hjälp av speciella kontrastmedel kan även interna organ och mjukvävnader utvärderas.
MRI (magnetisk resonans, magnetisk resonansbildning)
Noll strålningsexponering - detta är en av de största fördelarna med MR, vilket genererar mycket detaljerade bilder med hjälp av ett magnetfält.
Mjuka vävnader utvärderas ofta bättre än CT. I synnerhet är förändringar i hjärnan, musklerna och lederna välkända, och MR används ofta för att detektera tumörmetastaser.
Till exempel är metall i kroppen ett problem: Patienter med pacemaker är till exempel inte tillåtna i MR.
