Wimmelwelt i bakgården
På kvällen kysser Susanne Tom med blommiga byxor. Ja, bara det med de blonda krullarna och skägget. På våren, sommar, höst och vinter med sin röda Vespa brjar igenom den lilla staden. Susanne kysser honom i hemlighet. För det finns Armin, bokhandlaren med de runda glasögonen, det gråa håret och den blåa och vita randiga skjortan. Susanne är en bra vän. Susanne besöker ofta honom i sin lilla butik. Hur går de två? Vem vet det?
I det verkliga livet är de ett par. Illustratorn Rotraut Susanne Berner, 60, och Armin Abmeier, hennes man. Faktum är att hon inte bär blommiga byxor och roliga hattar som ständigt förloras för henne. Men som idag, en svart turtleneck tröja och en grå flätad tweed kjol. Mycket enkelt. Det är redan färgrikt nog i huvudet. Rotraut Susanne Berner är en mästare i berättande. Berättelser utan ord. Berättelser med bilder, som lätt ligger mellan fantasi och verklighet som karaktärerna i deras nu världsberömda Wimmelbüchern. Erfarenheten på åtta stora panorama sidor små och stora äventyr av livet. Så i förbigående.
Rotraut Susanne Berner gillar det, om inte allt är kristallklart
Det är trots allt en stor romantikcykel, säger utgivaren. Inte utan ironi. Men du gillar henne. Fru Berner gillar det, om inte allt förklaras kristallklart, om utrymme för egna tankar kvarstår. Hon har en orubblig känsla av vad barn gillar, nämligen "att känna till något". År 2006 tilldelades den inhemska schweizaren specialpriset för det tyska litteraturpriset för hennes fullständiga verk. 80 text- och bildböcker? några av dem skrivs också av dig själv? och hon har illustrerat 800 bokbindningar för barn och vuxna, bland annat så olika som texter av det litterära rånet Charles Bukowski och "Zahlenteufel" av Hans Magnus Enzensberger. Hon är uppfinnaren av Hasen Karlchen, som särskilt små barn älskar hjärtligt.
För att humanisera djur är det faktiskt fryst av lärare. Men Rotraut Susanne Berner har kämpat i åratal mot argumentet att barnböcker måste vara enkla och transparenta. Tvärtom. "Världen är inte så," säger hon, "så tråkig, barn älskar nonsens." Till exempel älvor med nickelglas, enamored hyenor, prinsar i baddräkter eller kaniner som gillar att spela fotboll. Framgången visar dig rätt.
Humor i hennes illustrationer är så tyst, ömt och tyst som hans skapare. Hon tar mycket tid att titta på, lyssna, berätta. "Det är underbart att titta på människor", säger Rotraut Susanne Berner. Från denna andra vy, som hon kastar på världen, bor också hennes karaktärer. Så kär, så glad, så virtuös, men alltid med en blink. Därför är hennes teckningar, som hon lägger på papper med kritor, pastell och gouache, också jättekul. Ändå var hon aldrig nöjd med bara en sak. Rotraut Susanne Berner ville skriva mer, till exempel. "Vid 47 års ålder gjorde jag min första bok, The Adventure." Det var också ett äventyr för henne. Om 14 dagar, utan att berätta för någon om det, skrev hon, skrev, kopierade, bundet och lade ut boken för sin man. Armin Abmeier, en ivrig konstkollektor och utgivare av illustrerade böcker, är den som ser sina historier för första gången, "min viktigaste kritiker, som ibland kan vara mycket hård". Hon ler som hon säger det. Men det han säger är ovärderligt för henne, "helt enkelt för att han har en så bra känsla."
Alla skulle bli kär i studion av Rotraut Susanne Brenner
Rotraut Susanne Brenner
Wahlmünchnerin måste bara sätta huvudet ur sin lilla bakgårdsstudio i Schwabing, och hon har hela världen av rymden under näsan. På eftermiddagen spelar grannskapet barn runt, på morgonen kan du höra skolbullet intill. Det finns en blomsterhandlare, en kiosk och italienaren runt hörnet. Ett bra ställe för de små äventyren i vardagen. Man kan tänka sig att hon går ut genom dörren och möter dem alla: Gabriela, glassförsäljaren; Ina, alltid uttråkad hemma; Silva med dagisbarnet eller Manfred, joggen, som ständigt förlorar något och kanske till och med finner något stort? kärlek, det är. De verkar alla så bekanta, kunde leva precis bredvid en runt hörnet. Eller som ett litet fan skrev en gång till henne: "Jag tycker att det är fantastiskt att du har målade många människor jag vet, min vän Gesa, till exempel, och tjejen på cykeln med killen bredvid den, det är jag med min pappa när jag var liten. "
Även i hennes studio skulle varje barn bli kär direkt.I den branta trätrappan med de färgstarka ritningarna på väggarna och i det stora skrivbordet fullt av färger, pennor, rör och pensel. På väggarna staplas böcker på hyllorna. En förtrollande plats där berättelser bara är livliga, målade och skrivna. En plats att drömma bort från världen där ute, vilket verkar vara så liten som ett dockhus och oerhört bekvämt. Den lilla och den stora. En fascinerande kontrast, som också spelar en viktig roll i Berners eget liv. Hon växte upp på landsbygden nära Stuttgart med sina systrar. En blyg, öm tjej med tjocka pigtails och stora bruna ögon. Hennes föräldrar var strikta och protestantiska, intellektuella och liberala. På helgen gillade fadern och hans döttrar att göra utflykter till Stuttgart State Gallery.
Där blev Susanne kär i bilderna av Picasso, "någon som bafflar mig om och om igen". Även idag när hon tror att hon vet alla sina bilder inuti. Vid en ålder av tre blev hon så sjuk att hon var karantän i veckor. Låst i ett sterilt sjukhusrum, omgivet av bullriga främlingar. Ingen fick besöka henne. Den lilla tjejen levererade till det stora okända? en känsla som har bränt sig djupt i hennes minne. "Men jag levde på något sätt med denna rädsla." Övervinna är en viktig fråga i barndomen, säger hon, "men det är samma med alla". Även då hade det dragit sig magiskt, de skrämmande vackra. "Min favoritmålning var The Dead Island av målaren Arnold Böcklin."
Rädslan var en motor för många saker.
Eftermiddagen är också oförglömlig när hon, med den gamla familjen Bibeln med kopparförstörningarna, smuler sig alldeles ensam i ett lugnt hörn. "Kärlek, makt, girighet och svartsjuka, dessa arkaiska primära historier handlar om allt som fortfarande rör människor idag." Goosebump-krig var berättelserna om Absalon som hängde i håret, eller Samson den Strong, rivande ett tempel med sina muskler. "Rädsla har varit en kraftfull motor för många saker."
Hon har själv inga barn. Kanske är det just därför var närheten till sina egna barndomsupplevelser och känslor fortfarande så närvarande, så otrolig. "Även om jag har vuxit lite längre, kan jag fortfarande komma ihåg de känslor jag hade när jag var liten tjej." Till rädslan, men också till stickningen när något inte var så lätt att fathom. Så det är i deras berättelser och bilder. Vissa saker är lätta att förstå, många saker vill hittas, och många saker förbli mystiska. Som livet. Det är inte alltid så lätt att förstå. Rotraut Susanne Berner gillar hemligheter? även i deras Wimmelbüchern. Så det händer att bara hon ensam vet vad skorstenssvep heter och med vilken bussföraren är gift.
