Parterapi: Vägen ut ur krisen
Oskar Holzberg
ChroniquesDuVasteMonde: Herr Holzberg, är det ofta skrek eller grät under de par terapi sessioner som du utför i detta rum?
Oskar Holzberg: Hyppigare grät. Upplever du reella utbrott av raseri? Den skrämmaste historien var när en kvinna tog en picknickkorg till sessionen. Jag tror det var menat av henne som en symbol för försoning. Jag blev lite förvånad, men bra - varför inte? Endast: Försoningen var ingenting, mannen blev allvarligt irriterad av henne från hans synvinkel överdrivna harmoni strävar. Han blev mer och mer arg. Och på sin våldshöjd hade hon förmodligen bara erbjudit honom något gott att äta, han hoppade på strumpor i picknickkorgen. Det var en mycket ovanlig session.
ChroniquesDuVasteMonde: Varför släpper inte sådana par bara sitt förhållande bakom sig och sätter sig på soffan med dem?
Oskar Holzberg: Eftersom de känner att partnerskapet är ett bra ställe att ta itu med sig själva, sina känslor, intryck och drömmar och utveckla sig så. Och eftersom nästan varje person har en längtan efter en säker, stödjande plats, det vill säga det du kallar ett hem. Särskilt när ett par har barn, vill ofta en eller båda inte ha parrelationen som det är - men båda vill inte förlora trappingen, familjen. Detta leder till en stor vilja att arbeta tillsammans igen.
ChroniquesDuVasteMonde: Det kan ta ett tag för ett par att komma ihop. Ett typiskt scenario: Båda argumenterar igen, så småningom skriker hon: "Jag kan inte ta det här längre, vi måste koppla terapeuter!" Han bråkar: "Först, få behandling!"
Oskar Holzberg: Det är bättre att lösa frågan om parterapi från grälssituationen och ta itu med det i ett ögonblick som det inte verkar som ett slags hot, vilket då nästan oundvikligen måste avvärjas. Kvinnan borde vänta på ett lugnt ögonblick, där hon når sin man bättre: "Se upp, så det går inte, jag har övervägt ..."
ChroniquesDuVasteMonde: ... men även det är långt ifrån en garanti att mannen verkligen håller med på ett parterapi.
Oskar Holzberg: Särskilt kvinnor tycker jag ofta, att det är svårt att göra sina farhågor tydliga. De har en efterfrågan att de adresserar om och om igen. Dessutom blir de inte aktiva, men fortsätter som vanligt. Varför inte säga om alla pratar inte har hjälpt något: "Jag känner att du tar en bastard som jag är, jag är slående, börjar imorgon så kan du se var du får din mat från eller vem gör avkastningen." Det är en stor mördare, men du måste riskera det för att signalera att du är allvarlig. Annars är det enda kvarstående ultimatumet: "Jag flytta ut." Och då är det nästan för sent.
På nästa sida: Problemen i ett förhållande hör alltid till båda parter
ChroniquesDuVasteMonde: Och vad ska man göra om den här metoden inte gör att andra gör någonting för förhållandet?
Oskar Holzberg: I sådana fall rekommenderar jag bara att göra något för dig själv.
ChroniquesDuVasteMonde: En enda terapi?
Oskar Holzberg: Ja. Först, för att du kan ändra relationer på egen hand. För det andra, för att du befinner dig i en situation där du självklart inte kan komma framåt på egen hand. En terapeut kan bidra till att förändra beteendet, för att bättre känna igen och verkställa sina egna behov, för att avsluta stagnationen.
ChroniquesDuVasteMonde: Antag att kvinnan lyckas få sin man till hennes övning. Vad säger du om mannen står fast med den? "Jag har inget problem med vårt förhållande, det är min fru!"
Oskar Holzberg: Jag säger: "Om din fru har ett stort problem, så har du lika stor!" Problem hör också alltid i ett förhållande.
ChroniquesDuVasteMonde: Hur stor känsla gör ett par terapi om en av dem motvilligt blir involverad?
Oskar Holzberg: Det är ofta fallet. Visst kommer paren eftersom de har kommit överens om detta steg. Men mestadels är det en som förespråkar terapi mer än den andra - och det är inte alltid kvinnor. Om någon av er gör det klart att du sitter där framför mig är det en bra utgångspunkt: "Din partner lider, du säger att du inte vill vara här ändå. Vad tror du att din fru tycker när du vaknar? Och vad är din önskan för dig? " Kanske situationen återspeglar ett grundläggande problem, nämligen att mannen vägrar att störa kvinnan.Eller han kan inte råda emot henne bra och har en känsla av att han äntligen kommer att bli vilad.
ChroniquesDuVasteMonde: Och? Är du kortfattad av honom?
Oskar Holzberg: Naturligtvis inte. Som parterapeut är jag varken neutral eller partisan, men allparty. Jag försöker förstå situationen för båda, trots allt, båda lider, och båda känner sig missförstådda av varandra. Och när jag förstår något, gör jag en insats för att klargöra det andra också.
ChroniquesDuVasteMonde: I en parterapi finns ingen klassificering till offer och gärningsmän.
Oskar Holzberg: Nej. Ofta handlar det om skuldkänslor som man känner - eller åtminstone bör känna sig som partner. Eller det handlar om känslan av att vara ett offer. Det handlar inte om skylla.
På nästa sida: Vad gör man om någon annan går fel?
ChroniquesDuVasteMonde: En klassisk offensiv förövarekonstellation i relationer är till exempel den ena efter en fördjupad affære: Jag är dupen, det är grisen!
Oskar Holzberg: Först en affair, enligt min mening, har inte nödvändigtvis något med förhållandet att göra: mannen är inte skapad för ett monogamiskt liv. Att någon inte lyckas vara konsekvent lojal, betyder inte att något är fel med förhållandet. Frågan är då inte: Vad är dåligt i vårt förhållande, att någon har gått vilse? Men är vårt förhållande tillräckligt bra för att klara det? Men även om orsakerna till en affär faktiskt ligger i relationen, har båda parter sin andel i det. Ofta är en otrohet resultatet av en outtalad relationsdynamik - ett slags varningsskott eller befrielse: paret hade blivit hoplöst fast i vardagen, och en av dem var tvungen att göra något för att föra rörelsen tillbaka till saken.
ChroniquesDuVasteMonde: Måste en affär sluta innan paret kan börja behandling?
Oskar Holzberg: Jag är inte lika tydlig som många kollegor som helt vägrar att arbeta med par så länge en av dem har ett externt förhållande. Men jag ser att så länge affället fortsätter finns knappt något utrymme för andra ämnen i terapi. Den som har affärer kommer att säga, "Om jag vet att det blir bättre med oss, ska jag bryta upp." Och den andra kommer att svara: "Så länge du inte ger upp det, kan jag inte engagera dig igen." Under detta villkor är det svårt att initiera utveckling. I detta avseende rekommenderar jag att klargöra situationen så snabbt som möjligt.
ChroniquesDuVasteMonde: Så dörren stänger, paret sitter på soffan. Vad nu?
Oskar Holzberg: Ofta måste jag lära mig grundläggande färdigheter: hur man talar konstruktivt, hur man lugnar sig när du är arg. Ibland tar jag hem ett frågeformulär om ett konfliktämne: "Vem gör verkligen vad i hushållet?" Vissa par måste helt enkelt inse att deras förväntningar är överdrivna: "De har tre små barn, två jobb, tusen påståenden, och som berättade att du kunde göra allting med lätthet?" Och från tid till annan är det en del av min roll att vara rädd: "Antag att du fortsätter att göra vad du har gjort hittills, hur länge tror du att din partner ska göra det?" Jag är en slags advokat som representerar relationen: Jag försöker få partnerna att inte bara försvara sina egna intressen, utan även partnerskapet: "Okej, du har förbannat ditt sinne i tio minuter nu och vem från Du kände dig ansvarig för att samtalet slutar bra? "
På nästa sida: Kan du återuppliva kärlek?
ChroniquesDuVasteMonde: Kan Parterapi återuppliva kärlek?
Oskar Holzberg: Detta är en indirekt process. Jag kan inte älska som terapeut, men jag kan hjälpa till att rensa stenarna och skrubba så att sådana känslor är möjliga igen. Problempar är ofta fångade i pågående negativa eskaleringar: Skriget bryter ut på grund av en viss trivialitet som gör en skylt, den andra drar ut eller gräver ut några gamla historier, en kommer till en annan, och i slutändan finns en avgrund mellan dem. Jag försöker initiera en positiv kedjereaktion: I bästa fall lyckas ingen att skrika, men för att förklara sina känslor känner den andra inte angrepp, men börjar förstå och kan därför svara lugnt och ärligt. Om det ofta fungerar tillräckligt bra för mindre dagliga konflikter, kan paret kanske utveckla modet att ta itu med ännu större, grundläggande relationer. Och det finns också mycket trevliga stunder i många parterapier: när man är väldigt rörd av vad den andra säger, när väggen smuler och plötsligt finns det en anslutning. Vid sådana tillfällen säger jag ibland: "Jag lämnar dig ensam och kommer tillbaka om tio minuter."
ChroniquesDuVasteMonde: Vad ska jag göra om det finns några tvivel i samband med behandlingen: Hur vet jag om terapeuten är dålig eller om jag känner mig obekväma bara för att han konfronterar mig med obehagliga sanningar?
Oskar Holzberg: Om terapeuten är förspänd, introducerar otillåtna bedömningar eller ger en partner tips som skryter den andra, då bör detta behandlas öppet i terapi. Det ber mycket - naturligtvis. Men alternativet är att sluta behandlingen eller börja om igen någon annanstans. Krisen är kanske bara ståndpunkten där du alltid fly - även i relationen. Så: adress och se hur terapeuten svarar. Han borde inte förolämpas, det skulle vara oprofessionellt och en indikation på att han faktiskt inte lyckas bra.
ChroniquesDuVasteMonde: Och när kan ett par terapeuter säga, "Jag gjorde ett bra jobb?"
Oskar Holzberg: Som terapeut önskar jag att paret kunde hitta tillbaka till kärleksfulla känslor och kunna uthärda, uthärda och lösa konflikter bättre. Vad båda tidigare har ansett ett problem ser de nu som en utmaning - kanske till och med som ett sätt att visa sin styrka som ett par. I vissa relationer skapas så mycket lidande att det inte är meningsfullt att upprätthålla det förhållandet.
ChroniquesDuVasteMonde: Då kan då en slutlig, halvvägs fredlig separation vara en terapinsucces?
Oskar Holzberg: Naturligtvis. En terapeut är inte en problemlösande expert, men framför allt en frågeexpert: han vet rätt frågor och metoder för att initiera förtydligande processer som gör att två personer slutar stirra på varandra istället för att visa varandra ärligt rädd för partnerns reaktioner på att göra falska kompromisser. Vad står i slutet av en sådan förtydligande process kan bara paret bestämma sig själva.
Oskar Holzberg, Född 1953, är en psykolog och psykolog psykoterapeut. Sedan 1983 har han en praxis i Hamburg. Han erbjuder singel-, grupp- och parterapi.
